Denna vecka jobbade vi tre
dagar istället för våra vanliga två för att gjutningen
skulle kunna genomföras. Vi har byggt klart den sista
delen av gjutformen samt förberett för att kunna dra in
el i kvarnen.
Sedan har vi lagt ner mycket energi på att göra
armeringen så bra som möjligt för att säkerställa att
gjutningen håller för de påfrestningar som kvarnen med
vingar (om ej i drift) kommer att utgöra.
För att armeringsjärnen
skulle sitta på plats hade vi köpt speciella festen som
man spikar fast i formen lite löst. Nu insåg vi att det
kanske hade varit bättre om vi spikat fast dessa innan
vi satte dit den inre delen av gjutformen... men men nu
löste vi det ändå med lite bredsida av hammaren och god
vilja.
Eleverna har även fått
lära sig att naja fast armeringsjärnen med najtråd
vilket kräver en viss finess med hovtången men det löste
sig också utan större problem.
Äntligen dags att
gjuta!
Vi hade på torsdagen beställt fint väder och vi kunde
inte ha fått en bättre leverans; strålande solsken. Vi
hade ordnat ett stort lass cement, en ordentlig
cementblandare, vatten och gott om arbetsglada elever
som villigt satte igång med gjutningen.
Att jobba med cement är
ett tungt jobb så elever och personal samarbetade mycket
bra för att underlätta den tunga hanteringen av
cementpåsarna samt transporterna av den färdigblandade
cementen till vår form. Sedan när cementen kommit på
plats i formen stod ett annat team redo med spadar,
murslevar samt en rediga vibra för att se till att
cementen fördelades ordentligt.
Efter någon timmes
arbete insåg vi att cementen inte skulle räcka för att
nå den höjden vi ville ha på vår cementring, men
eftersom vi är mästare på att anpassa oss utsågs genast
en grupp som införskaffade mer cement och gjutningen
behövde inte ens stanna av utan fortskred obehindrat.
En annan kul detalj var
de många "utomstående" elever som inte aktivt deltar i
detta projekt men som ändå besökte oss och beskådade
vårt arbete. En rolig effekt av detta var att en liten
petflaska fylldes med små papperslappar, på vilka elever
och personal skrivit små kommentarer, och som sedan
begravdes i cementen. Så vem vet om 100 år ifall någon
får för sig att knacka isär vår fina kvarngrund då
kommer dom hitta en liten dold skatt =)
 |